Hej

Hoppas allt är bra där ute i etern   

Det var nu längesedan jag skrev något i min blogg.

När jag idag satt på morgonen och hade min

dagliga andakt..så talade den så Starkt till mitt

hjärta..att jag kände att detta måste jag dela

med mig av.

Mitt hjärta sprudlade av Tacksamhet av orden,

trots att Jesus fick lida så mycket på korset,

för att mänskligheten just då inte förstod riktigt

vad dom gjorde när dom lät korsfästa honom.

Rubriken för andakten är:

*Sårad av kärlek*

Jesu sår hör till hans identitet, man kan inte tänka sig

honom utan dem, det är hans sår som visar vem han är.

I hela evigheten kommer vi att känns igen honom på hans sår.

Genom spikarna och spjutet har Jesu kropp öppnats.

Den för blir öppen i evighet. I denna ööppna kropp får

du gå in, där skall du bo,med den skall du växa samman.

Hans sår läks aldrig. De är avsedda att vara öppna ingångsdörrar

till hans kropp.

När Jesus visar sina sår, visar han det som människorna

har gjort mot honom.

Han visar människans synd. Men samtidigt visar han vem

han själv är.

Han har fått uppdraget av Fadern att ta på sig hela

mänsklighetens synd.

Denna synd är påtagligt närvarande i hans sår.

När vi ser på hans sår, ser vi på en och samma gång

*vår synd och hans kärlek*.

Vår synd därför att det är vi som har sårat honom;

hans kärlek därför att han har låtit sig såra.

De tårar vi gråter, eller borde gråta,

är tårar av ånger och förkrosselse över vår synd,

och samtidigt tårar av Tacksamhet för hans ofattbara Kärlek.

Tårar av sorg och tårar av glädje.

Hade vi inte syndat, då hade vi aldrig fått skåda så

djupt in i Guds hjärta.

Synd och kärlek tycks oss oförenliga, men Gud har

försonat dessa två.

*Han låter synden bli en orsak till större kärlek.*

= för dem som tror.

Om du, som Jesus, i kärlek låter dig såras och är villig

att utge dig själv, kommer även dina sår att förvandlas

till ärofulla stigmata som du i hela evigheten får bära

som en lovsång till Guds kärleks ofattbara härlighet